Direktlänk till inlägg 9 mars 2015

Mina och andras känslor

Av isbiten - 9 mars 2015 19:31

En dag på lunchrasten för nåt år sedan kände jag mig plötsligt orolig och nervös inför något. Det kändes ungefär som att jag skulle göra något efter jobbet som kändes lite småläskigt, ungefär som att jag skulle hålla en föreläsning inför en stor publik. Kunde inte förstå varför jag kände så eftersom jag bara skulle hem, äta och slappa framför tvn efter jobbet.. Jag lät tankarna snurra en stund kring detta, har jag glömt nåt jag ska göra? Är jag egentligen nervös inför något även fast jag inte är riktigt medveten om vad?

Plötsligt utbrister kollegan bredvid mig "Usch.. jag är sååå nervös! Jag ska på intervju direkt efter jobbet".


Det var dagen jag insåg att jag det jag misstänkt faktiskt stämmer, jag känner andra människors känslor. Jag gick strax därpå en meditationskurs och som ännu en bekräftelse på min förmåga säger ledaren på kursen detta " Du tar upp andras känslor. Sätter en person sig bredvid dig känner du exakt vad den personen känner". Ledaren säger sig också kunna förstå att jag har svårt att vara öppen för mina EGNA känslor, andras känslor känner jag men inte mina egna. Bullshit tänkte jag. Klart jag känner mina egna känslor.


Att kunna känna andras känslor har inte riktigt varit till min fördel, jag förstår ju nu varför jag känt så "konstiga" känslor genom livet. Känslorna är ju inte konstiga i sig men när de dyker upp utan anledning upplevs dom som konstiga, varför vara deppig, ledsen och nere helt utan anledning?


Förutom att jag känner andras känslor är jag ganska bra på att läsa av folk, jag kan se/förstå vad personer varit med om, hur de kommer att agera i framtiden, jag kan "veta" en persons intressen m.m första gången vi ses.

Är detta någon form av övernaturlig förmåga? Kanske det    . Jag vet inte. Jag har haft så sjukt rätt om vissa saker om andra människor att jag faktiskt nästan skrikit HALLELUJA, jag är medial!! Jag skulle förmodligen bli ett bra medium. Tyvärr tror jag inte att jag skulle jag vara ett riktigt sådant... Jag har ingen andlig vägledare eller guide, inga änglar eller utomjordingar som pratar med mig. Och då har jag verkligen försökt få kontakt med såna... jag har mediterat och bett om kontakt totalt resultatlöst. Jag får ofta svar jag ber om men dessa svar kommer alltid från mitt inre, det är så jag känner det, jag är min egen vägledare, guide, ängel och utomjording   . (Och jag har blivit en ganska bra sådan)


Jag vet att jag alltid varit en person som iakktar och lyssnar. Man får reda på mycket om en person genom att lyssna på tonfall och val av ord. Eller genom att se en persons klädstil eller hårfrisyr. Kroppsspråk säger oerhört mycket om en person och mest av allt ögonen. Jag tänker sällan på detta, det går omedvetet och naturligt. Numer är jag dock mer medveten om detta.


Jag är väldigt empatisk. När någon av mina vänner berättar glada nyheter om nya jobb, kärlek, giftemål, graviditet eller liknande kan jag få en euforisk känsla som sprider sig i hela kroppen, det kittlar och pirrar och jag kan gå runt småleendes resten av dagen. Detta har jag varit väldigt stolt över, tycker det är en fin egenskap att kunna vara så glad över andras lycka och framgång. Självklart tar jag väldigt illa vid mig också när någon i min närhet far illa, tar det nästan personligt..


Sakta men säkert har jag insett att tyvärr har jag varit mer empatiskt mot andra än mot mig själv. Tyvärr har jag varken iakktagit eller lyssnat på mig själv. Tyvärr hade meditationsledaren rätt: jag känner andras känslor, inte mina egna. Min empatiska förmåga känns inte lika värdefull längre. Hur kan man känna något äkta inför någon annan när man inte har kan känna något äkta inför sig själv?


Bläää, va tragisk jag låter... men faktum är att jag har börjat tagit kontroll över mitt känsloliv. Eller kanske snarare släppt kontrollen över mitt känsloliv? Hur som helst, jag är på väg   . Med mig själv som vägledare, guide, ängel eller utomjording... hahaha...


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av isbiten - 9 mars 2015 22:02

Att leva med attraktionslagen. Det är att inse att man skapar sitt eget liv. Jag inser att jag skapat mitt och tyvärr har jag skapat massa skit. Enligt attraktionslagen får du det du önskar på snabbaste och enklaste vis. Universum levererar. Allt du ...

Av isbiten - 9 mars 2015 21:19

Jag vet att jag är på rätt väg och måste fortsätta! Det är så kul, skrämmande, frustrerande, förvirrande, lärorikt och insiktsfullt. Jag är livrädd, arg, likgiltig och förväntansfull!   Har sen en tid tillbaka arbetat med mig själv med hjälp av a...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Mars 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards